Igår kom känslan krypande över mig, börjar sommaren ta slut?

Detta är alltid en känslig fråga, och när jag pratar om det då brukar många svara “- Nej Maggan, så kan du inte säga det är ju bara i slutet av juli, det är hela augusti kvar!” Och “-Tänk positivt!”

Jo men jag vet ju det men känslan är ändå kvar. Och jag brukar vara en av dem som tänker positivt. Mitt uttryck är “-Det spricker nog upp snart” när jag står och kollar in molnen. Haha, ibland funkar det men tyvärr inte så ofta som det borde.

Men jag märker att tiden och sommaren går så fort, varje sommar. Det beror säkert dels att jag är aningen äldre nu, för när man var liten eller ung vuxen tyckte jag inte så. Eller tänkte så. Men också att man (eller jag) blir påverkad av vädret. Är det fint väder eller uppehåll finns det alltid något man kan göra. För det är så skönt att vara utomhus tycker jag och ladda D-vitaminer och ljuset, innan höstens mörker kommer.

Men jag kanske också börjar förbereda mig inför jobbet? Att liksom ställa in hjärnan så den är förberedd att snart är det dags för jobb. Är ju egentligen snäll mot min hjärna att jag gör så. Ger den lite förberedelsetid. Eller?

Igår cyklade vi ner och skulle sola och bada. Men jag låg faktiskt och frös i min brassestol. Så det blev inget bad för mig utan det blev istället kläder på och aktiviteter med lite hopp istället. För att hålla värmen. Cyklade hemåt efter 2 timmar.

Men kanske blir det varmare idag? Det kanske spricker upp?

Kram M