Hopp är alltid bra att ha!!

Att fysiskt kunna hoppa är bra.

Att känna hopp inför dagen är bra.

Att känna hopp inför morgondagen är bra. Och glädje.

Jag läste en artikel igår om Pelle som är 24 år och har en intellektuell funktionsnedsättning. Han ska  flytta hemifrån till en nyöppnad servicebostad, alltså till en egen lägenhet.

Pelle är så glad över detta i intervjun. Det är spännande. Glädjefylld visar han sin lägenhet.

Mamma Malin berättar hur hon har tänkt sig flytten hemifrån. Att ta det successivt, att liksom “skola” in honom på det nya. Sova varannan natt. Så han vänjer sig. Hon säger själv stt det är hon som är mer orolig över Pelles flytt än vad han själv är.

Efter att ha sovit en natt i hans nya lägenhet gick det inte att få honom att sova någon annanstans mer. Han ville inte sova “hemma” längre där han bott i 24 år. Han ville hem till mig och till “min nya boning” som han själv sa.

Pelle stormtrivs och han är så nöjd över att kunna bestämma vad han ska äta och vilken skjorta han vill ha på sig.

Tänk vilken lycka. Att själv kunna få bestämma och känna sig delaktig. Så viktigt detta är!

Vilket bra och proffsigt bemötande Pelle måste ha fått av personalen som jobbar där, som gör att han inte vill åka därifrån! Härligt!

Hopp är alltid bra! Att det blir bra! Att känna glädje!

Kram M