Jag är otroligt stolt över mig själv att jag hade modet att säga nej till USA.

Jag blev ju såklart otroligt smickrad över att bli tillfrågad att få komma dit och föreläsa, men inte på de premisser som dom tyckte skulle råda. Nej, man har ju egna gränser för vad man tycker är okey.
Man har ju sin yrkesstolthet och sitt egna värde som är viktigt. Det ska ju kännas bra.

Så blev det, jag kände efter och jag tackade nej, och stängde den dörren och valde istället att åka upp till Norrbotten och Västerbotten.

Det blev ju otroligt bra. Jag har mött så många fina människor och många givande diskussioner och berättelser under dessa dagar när jag besökte Luleå och Umeå.

Så jag är nöjd och klappar mig själv på axeln. Jag tycker oftast det är jobbigast innan man har tagit sitt beslut, och så är det ju alltid, ni vet när man håller på och funderar och tänker på hur man ska göra. Tankarna går hit och dit och det nästan snurrar i huvudet tills beslutet är taget.
Andas in och andas ut, och när beslutet är taget känns det ju bara skönt.

Och visst var detta ett svårt beslut, kanske ett ”once in a lifetime” att få åka över och föreläsa i USA, men jag tänker positivt och tänker att det kommer att komma fler tillfällen och möjligheter för mig, även i framtiden.

Jag på en scen i Västerås

Jag går vidare och tar mig framåt på mitt sätt

Känner du igen dig? Ibland är det lätt att ta beslut och ibland är det svårt. Ibland krävs det ett mod att kunna säga nej och avstå från något likväl som det behövs ett mod för att kunna säga ja till saker.

Kram M