Detta boende skulle ju finnas i varje kommun i Sverige…

 

Började dagen med föreläsa för alla 60 deltagare som kom från hela Värmland, är ju helt galet roligt. Det kom personal från Grums, Karlstad, Årjäng, Hagfors, Filipstad, Kristinehamn och Storfors kommun. Och det var olika yrkesroller som deltog, det var personliga assistenter, chefer, stödassistenter, pedagoger sjuksköterskor och arbetsterapeuter.

Alla som kom arbetade inom LSS verksamhet.

Utbildningen var ”Att bli äldre med en intellektuell funktionsnedsättning- och hur påverkas personen av sitt åldrande och hur ska vi arbeta?”

Och alla som kom hade en egen erfarenhet av att arbeta med personer som har en intellektuell funktionsnedsättning. Och de hade märkt av att det blir en skillnad när personen blir äldre, att de blir påverkade och att arbetssättet behöver ändras. Det och mycket annat pratade vi om under denna utbildningsdagdag tillsammans.

Vi höll till på Elite Stadshotellet i Karlstad under dagen och allt fungerade så bra. Det var första gången jag hade en utbildning där men absolut inte  den sista. För vi var i en underbar lokal, maten och desserten var supergod och många härliga deltagare! Och en bra service och fint bemötande. Det betyder mycket, och gör att jag gärna kommer tillbaka och har en utbildning här.

Men det kunde bli ännu bättre…

…för jag fick också möjligheten att åka på ett studiebesök efter utbildningsdagen tillsammans med Jill Mattsson, till en gruppbostad i Karlstad som heter Norra Kyrkogatan plan 4. Jill arbetade som enhetschef för boendet och var med och startade upp verksamheten för 7 år sen men har precis påbörjat en ny tjänst som verksamhetschef i Karlstads kommun.

Jill Mattsson

Studiebesök på Norra Kyrkogatan plan 4

Denna gruppbostad öppnande för ca 7 är sen och är ett boende för personer som har åldrats och utvecklat en demenssjukdom. Som tidigare i sitt liv har bott i en servicebostad och klarat sig mycket själva i sin vardag.

Detta är ett litet men kärleksfullt boende, och lagom stort så som personer behöver när man har utvecklat en demensjukdom. Så man inte går vilse utan lätt hittar det man vill. 

Detta arbetar man efter på Norra Kyrkogatan

Vem bor här?

Här bor det 5 personer som är i åldern mellan 58- 85 år. Och ja några som bor här har Downs syndrom och några av kunderna har bott här sen öppningen av boendet. 

Lena och Tom-Ole

Denna kväll arbetade Lena och Tom-Ole. De har arbetat här i drygt ett år båda två. Och de har båda lång erfarenhet av att arbeta med personer som har någon form av demenssjukdom, men då mot målgruppen ”normalstörda”. 

Fikabordet på boendet

De hade kommit olika långt i sin demensutveckling

Jag och Jill fick sitta med i köket och fika med ”Kent”, ”Ulla” och ”Roger”. Jag märkte ganska snart att alla tre hade kommit olika långt i sin demenssjukdom. Två kunde äta sin fika själva men ”Kent” satt i rullstol och blev matad och har stora omvårdnadsbehov.

Och två personer som också bor på boendet kunde inte närvara vid bordet, då de var sängliggande. De hade blivit mycket försämrade de sista två månaderna och försämringen hade gått fort enligt både Lena och Tom-Ole.

Han kanske inte lever när jag kommer tillbaka

”- Och när jag går iväg på en längre ledighet säger Lena så tror jag att en av kunderna inte längre kommer att leva när jag kommer tillbaka. Så jag går in extra och kramar om honom och säger hej då, men detta har pågått i två månader nu, och han lever fortfarande.”

”Rogers” lägenhet

Efter att vi hade fikat klart i köket ville ”Roger” in till sin lägenhet. Jag följde med honom tillsammans med personalen och han är en man som alltid har tyckt om musik och gillar att spela själv. Det syntes i hans lägenhet, där var det fullt med olika instrument och bilder på honom när han var yngre.

Han älskar musik

Han satt i sin fåtölj när vi kom in och han hade en gitarr i famnen, som han hade fått i julklapp. (Det var en typ av leksaksgitarr) Lena frågade honom om han ville spela för oss, och det ville han. När han var klar fick han en rungande applåd av oss!

Aktiviterna är såklart individuella och inte så många eller stora längre, då många har kommit så långt i sin demensutveckling. Ingen av dem som bor där nu klarar längre av att åka iväg på en aktivitet utanför boendet. Men det som man gör handlar om musik, sång och prata om det som var förr och att man har trevlig lugn stund vid matbordet. Det handlar mycket om att utgå från deras dagsform och se vad han eller hon orkar och vill göra. Ett lugnt bemötande är också viktigt säger både Lena och Tom-Ole men också att skoja lite och bjuda på sig själv som personal.

Och köket är fortfarande hjärtat för ”Roger”, ”Ulla” och ”Kent”

 

Tusen tack för att jag fick titta in på ert FINA boende och se ert VIKTIGA ARBETE som ni gör. Ni behövs. Och är ett exempel på riktigt BRA verksamheter i Sverige! Och det behövs fler såna här verksamheter eftersom personerna vi arbetar med lever längre och kan utveckla demenssjukdomar.

JAG ÄR SUPERNÖJD MED MIN DAG I KARLSTAD. Kommer GÄRNA tillbaka!

Kram M